Hösten 2018 köpte vi vårt hus. Flyttlasset skulle gå i februari året därpå men jag började ganska snabbt att drömma, planera och ”inreda” vårt nya hem. Redan då fick jag idén om att skapa en väggförvaring till barnens sida av hallen vilket föranledde mitt första besök till en garnbutik. Ja du läste rätt, mitt första besök. 
 
Jag är inte den som har roat mig med handarbete sedan barnsben och utvecklat mina tekniker under åren som gått. Virka lärde jag mig på syslöjden i högstadiet och har väl haft ett och annat virkprojekt sen dess. Min mamma hade en textilbutik när jag var yngre och det är först nu som jag inser att hennes intresse för handarbete smittat av sig. Nu i efterhand förstår jag inte varför jag inte sysslat med detta tidigare. Det är som att en stor, kreativ del av mig legat i vila och bara väntat på att bli väckt. Och nu finns det ingen återvändo. Kreativiteten och skapandet är en del av mig och tack vare "Aggis hantverk" också en viktig del av mitt liv.
 
Jag visste i princip ingenting när jag den där höstdagen steg in i den gemytliga garnbutik i centrala Västerås, men jag hade tur. Kvinnan i butik hjälpte mig att välja rätt garn till mitt projekt och jag tror att det var där och då, i det lugn som genomsyrade butiken, som jag kände mig tagen av allt som handarbetet har att erbjuda. Jag lämnade butiken med en påse full med garn och väl hemma satte jag igång med mitt virkande. Att få arbeta med händerna var så obeskrivligt rofyllt och tillfredställande, jag kunde inte sluta. Fler projekt växte fram i mitt huvud och för varje nytt projekt utvecklades jag.
 
Strax innan vi flyttade till huset lärde jag mig att sticka. Därefter lärde jag mig att väva, tova och brodera. Idéerna var många, kanske för många. Den våren fick jag en utmattningsdepression. Det var nog en kombo av allt nytt som kom med flytten ut på landet, återgång till arbete efter lång föräldraledighet och stressen över att inte hinna med att göra det jag allra helst ville göra: Skapa. Detta var inte min första depression. Under årens lopp har jag drabbats av olika former av depressioner och efter varje episod har jag blivit allt känsligare och mer sårbar. Jag har fått brottas med skuld och skam över att jag lider av psykisk ohälsa, men jag har haft turen att ha ett bra skyddsnät som hjälper mig upp varje gång jag faller. Nu har jag kommit till den punkt i livet då jag och min familj valt att tänka om. Ställa om. Jag har rannsakat mig själv, inspirerats av andra och kommit fram till att jag inte vill lönearbeta på heltid. Jag vill vara hemma mer och ta hand om mig själv och få mer tid med min familj och vårt underbara hem ute på den västmanländska landsbygden. Jag vill jobba med mitt eget hantverk, vara min egen chef och gå dit min kreativitet tar mig. Att få skapa är den bästa medicin mot min stress och ångest.

"Aggis hantverk" är resultatet av mina senaste livskriser och förhoppningsvis vaccinet mot nya. Jag ser nu fram emot ett mer harmoniskt liv där jag får strosa omkring hemma i mitt förkläde, pyssla med beställningar medan jag lyssnar på någon bra ljudbok, testa nya växter att färga ull med, ta hand om vårt grönsaksland, ha tid att laga mat för att sen mot slutet av dagen umgås med min familj. Modern bonderomantik? Ja absolut! Men varför inte?! Vi lever i ett på många sätt onaturligt samhälle som bidrar till människors psykiska och fysiska ohälsa. Jag är priviligerad att ha möjligheten att välja en annan livsstil som är lite mer "back to basic". Jag väljer den. Jag omfamnar den. Jag hoppas att den ska göra skillnad.